finna det trevligare att vara tillsammans med mig över morgondagen än med honom, och att ni skulle tycka om en promenad genom London. Det skall bli mig ett stort nöje att visa staden för er. Vad maten beträffar, hoppas jag, att ni skall bli belåten, ty den kommer att furneras av värdshuset här bredvid och (det är min enkla skyldighet att nämna) betalas av eder, enligt mr Jaggers beslut. Vad logi beträffar, så är det ingalunda gentilt, emedan jag måste vara sparsam och tjäna mitt torftiga bröd, ty min far har ingenting att avstå åt mig, och jag skulle inte ta emot något, om han hade. Detta är vårt förmak — stolar och bord och matta, och alltsammans sådant som de inte nödvändigt behövde hemma. Den snygga bordduken och skedarna och bordstället gå nog an, men de äro inte mina utan värdshusets. Detta är min lilla sängkammare. Där är litet mögligt, det är sant, men Barnards Inn är mögligt. Detta är ert sovrum med möbler hyrda för tillfället, vilka jag hoppas skola passa för ändamålet. Önskar ni något vidare, skall jag anskaffa det. Rummen ligga avsides, och vi äro tämligen skilda från den övriga världen här. Men jag antar, att vi inte skola komma i slagsmål. Men, kors i alla dar, jag ber om ursäkt, står ni inte och håller bären åt mig ännu! Låt mig ta hand om dem, jag skäms verkligen över mig själv.»
Så med ens såg jag ett överraskat uttryck i hans ögon, precis som jag visste med mig själv, att jag haft länge, och han tog ett steg baklänges och utropade:
»Herre Gud, ni är ju pojken på bakgården!»
»Och ni», sade jag, »är den bleke unge gentlemannen.»
