Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/243

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
241
TJUGUSJUNDE KAPITLET

beldörrarna, under det Herbert stod och stirrade förvånat, »det har hänt någonting mycket egendomligt. Detta är — en bekant till mig.»

»Det är bra, min gosse!» sade Provis och kom fram till oss med sin lilla hopknäppta bok och vände sig sedan till Herbert med orden:

»Tag denna i er högra hand. Må Gud döda er på fläcken, om ni skvallrar om någonting för någon. Kyss den!»

»Gör som han vill», sade jag till Herbert. Herbert gjorde det och såg på mig osäkert och förvirrat, och Provis fattade hans händer och sade: »Nu är ni bunden av er ed, förstår ni. Och så sant jag här står, får ni kalla mig lögnare, om inte Pip skall göra en gentleman av er.»

Vid midnattstiden följde jag Provis till hans bostad vid Essex Street. När jag kom tillbaka, överlade Herbert och jag om vad jag skulle taga mig till med min oväntade gäst. Vi kommo till det resultat att han måste lämna landet och att jag borde följa med honom, vilket nog var enda sättet att få honom iväg.

»Händel», sade Herbert, »du är ju fast besluten att inte mottaga några ytterligare välgärningar av honom?»

»Absolut. Du skulle själv icke kunna handla annorlunda.»

»Och du är övertygad om, att du måste bryta med honom?»

»Hur kan du förutsätta något annat?»

»Och du måste ta den hänsynen för det liv han riskerat för din skull att du hindrar honom att kasta bort det ännu en gång. Därför är det nödvändigt, att du hjälper honom ut ur England, innan du rör ett finger för att draga dig själv ur spelet. Först därefter kan du tänka

16 KLysande förhoppningar