Hoppa till innehållet

Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/314

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
312
LYSANDE FÖRHOPPNINGAR

ihop den summa, du betalt för att jag ej skulle komma i fängelse, och sända den till er, tron icke, att jag anser mig ha avbetalt en hundradel av min stora skuld till er.»

De voro båda rörda och bådo mig ej säga mer.

»Men jag måste säga mer. Käre Joe, jag hoppas, att du får barn att älska, och att någon liten parvel kommer att sitta i spiselvrån en vinterkväll och påminner dig om en annan liten parvel, som lämnat den vrån för alltid. Tala ej om för honom, Joe, att jag är otacksam. Säg honom ej Biddy, att jag var lågsinnad och orättvis.»

»Ingen av oss ska säja något sånt till honom», sade Joe bakom sin arm.

»Och säg mig nu båda två, att mi förlåta mig. Låt mig få höra er säga det, att jag må taga med mig minnet därav när jag far bort, då skall jag tro, att ni lita på mig och tänka bättre om mig under kommande tider.»

»Åh käre gamle Pip, gamle gosse», sade Joe. »Gud vet, att jag förlåter dig om jag nu har något att förlåta dig.»

»Amen! Och Gud vet, att jag gör det!» sade Biddy.

»Låt mig nu gå upp och se på mitt gamla lilla rum, och vila där några minuter. Och när jag ätit och druckit tillsammans med er, följ mig sedan ett stycke på väg, innan vi skiljas.»

Jag sålde allt jag ägde och lade undan så mycket jag kunde för mina kreditorers räkning samt for sedan ut och förenade mig med Herbert. Inom en månad hade