koll eftersom det var lördagsafton, men som jag inte hade några affärer med honom och mitt ärende gällde Joe, önskade jag honom endast god afton, när jag gick förbi honom in i skänkrummet, där det brann en stor brasa i spisen. Därinne satt Joe och rökte sin pipa i sällskap med mr Wopsle och en främling. Joe hälsade mig som vanligt.
»Hallå Pip, gamle gosse.»
I samma ögonblick han sade det, vände främlingen sig om och betraktade mig. Han såg mycket märkvärdig ut, och jag hade aldrig sett honom förr. Han lutade huvudet på sned, och det ena ögat var hopknipet, liksom siktade han på någonting, med en osynlig bössa. Han tog pipan ur munnen, blåste sakta ut röken, såg skarpt på mig och nickade.
Jag nickade igen, och han nickade åter och makade åt sig på bänken, så att jag kunde sätta mig där. Men som jag brukade sitta bredvid Joe, när jag besökte denna tillflyktsort, sade jag:
»Nej tack, sir», och satte mig på min vanliga plats.
Den underlige mannen kastade en blick på Joe, och då han såg, att dennes uppmärksamhet var riktad på något annat, nickade han åt mig igen och skrubbade sitt ena ben — på ett mycket fnoskigt sätt, tyckte jag.
»Ni sade», yttrade den underlige mannen och vände sig till Joe, »att ni var grovsmed.»
»Ja.»
»Behagar ni något att dricka, nu?… Hur var namnet?»
Joe talade om det.
»Behagar ni något att dricka, mr Gargery? Jag bjuder.»
