Bovary fortfarande har mycket att göra. Det förvånar mig icke, och han visade mig sin tand; vi drack en kopp kaffe tillsammans. Jag frågade honom om han hade sett dig, han svarade nej, men i stället hade han sett två hästar, varav jag drar den slutsatsen att yrket går bra. Så mycket bättre, mina kära barn, och måtte himlen skänka er all upptänklig lycka.
Jag är ledsen över, att jag ännu ej fått lära känna min älskade dotterdotter, Berthe Bovary. Jag har i trädgården, under ditt fönster, planterat ett plommonträd åt henne, och jag vill ej att någon skall röra vid det, annat än möjligen längre fram, då det bär plommon; av dem skall jag göra marmelad, som jag skall sätta in i skåpet för hennes räkning, då hon kommer hit.
Farväl, mina kära barn. Hälsa din man från mig och kyss den lilla på bägge kinderna från
Hon satt några minuter med det grova papperet i handen. Stavfelen vimlade, men Emma rördes av den vänliga andemeningen, som kacklade hit och dit liksom en höna, halvt gömd i en hagtornshäck. Han hade torkat det skrivna med aska, ty litet grått damm gled från brevet ner på hennes klänning, och hon tyckte sig nästan se sin far luta sig ner framför spisen och ta upp eldtången. Vad det var länge sedan hon satt hos honom på pallen framför spisen, där hon tänt upp en stor sprakande brasa av vass och kvistar. Hon erinrade sig varma, soliga sommaraftnar. Fölungarna gnäggade, då man gick förbi dem, och å, vad de galopperade! Under hennes fönster stod en bikupa, och bina, som svärmade omkring i solskenet, slogo ibland mot rutorna som studsande guldkulor. Vad hon den tiden varit lycklig! Vilken frihet hon haft! Vilka förhoppningar! Vilket överflöd på illusioner! Och nu hade hon inga kvar! Hon hade slösat bort dem på alla sitt hjärtas äventyrliga drömmar, under alla de olika stadierna, flicktiden, äktenskapet och kärleken; och så hade hon oupphörligt förlorat dem längs hela sin
