Fru Homais kom nästan genast ditspringande för att gratulera, ävenså gumman Lefrançois på Gyllene Lejonet. Apotekaren ville vara grannlaga, han ropade endast några provisoriska lyckönskningar in genom dörren, som han öppnade på glänt. Han ville se barnet och förklarade, att det var synnerligen välskapat.
Under sitt tillfrisknande grubblade hon mycket på, vilket namn hon skulle ge sin dotter. Först genomgick hon i minnet alla dem, som hade italienska ändelser, t. ex. Clara, Louisa, Amanda, Atala; hon tyckte mycket om Galswintha, men ännu mer om Isolde eller Léocadie. Charles önskade, att barnet skulle uppkallas efter sin mor, men det satte Emma sig emot. Man gick igenom almanackan från pärm till pärm, och man letade till och med i utländska almanackor.
— Herr Léon, sade apotekaren, som jag häromdagen talade med om den här saken, förvånar sig över att ni ej väljer Madeleine, som är så ytterst modernt nu för tiden.
Men fru Bovary d. ä. opponerade sig häftigt mot detta synderskenamn. Herr Homais för sin del tyckte bäst om sådana namn som erinrade om en stor man, en märkvärdig händelse eller en storartad dikt, och det var från den grundsatsen han utgått, då han döpt sina fyra barn. Så t. ex. representerade Napoleon äran och Franklin friheten; Irma var måhända en eftergift åt romantiken, men Atalie var en hyllning åt den franska skådebanans odödligaste mästerverk. Ty hans filosofiska övertygelse lade intet tvång på hans artistiska smak, tänkaren hos honom hindrade honom ej från att vara en man med skönhetssinne, han förstod att opartiskt uppdraga gränserna mellan fantasiens och fanatismens områden. Han klandrade naturligtvis denna tragedis idéer, men han beundrade stilen; han fördömde uppränningen, men han gillade alla detaljer, och han hatade de handlande personerna, på samma gång som deras tal gjorde honom hänryckt. Då han läste de långa tiraderna var han utom sig av förtjusning, men då han tänkte på, att svartrockarna begagnade dem som argument för sitt kram, blev han ledsen, och ett offer för dessa stridiga känslor, som gjorde honom
