156
läget, att jag inte behöver låta henne lida någon brist, och jag hoppas, att mina tillgångar skola ökas dag för dag. Jag fruktar endast en sak: att G. M. skall begagna sig av sin kännedom om vår vistelseort för att spela oss något fult spratt.
Herr de T. försäkrade, att jag kunde vara lugn i det avseendet. G. M. var väl i stånd till en dårskap för kärleks skull men ingalunda till en nedrighet, skulle han mot förmodan kunna begå någon sådan, så vore han, T. själv, den förste att näpsa honom och därigenom gottgöra sitt missöde att ha vållat anledningen därtill.
— Jag är er förbunden för detta ert sinnelag, återtog jag, men olyckan skulle då vara skedd, och botemedlet mycket tvivelaktigt. Den klokaste utvägen är därför att förekomma honom genom att lämna Chaillot och välja en annan vistelseort.
— Visserligen, svarade herr de T., men ni skulle knappast kunna göra det så hastigt som behövdes, ty G. M. torde vara här vid middagstiden. Han sade mig det i går, och det är detta, som har föranlett mig att komma så tidigt och upplysa er om hans avsikter. Han kan komma vilket ögonblick som helst.
Denna underrättelse kom mig att betrakta saken med allvarligare ögon. Enär det syntes mig omöjligt att undvika G. M:s besök och likaså att hindra honom från att förklara sig för Manon, beslöt jag i stället att själv förbereda henne på den nye rivalens avsikter. Jag föreställde mig att, om hon visste mig redan invigd i de förslag, han ämnade göra och
