träffa henne. Såväl mitt påhitt som herr de T:s föreföll henne beundransvärt.
Vi skrattade däråt i god ro en stund, men när jag började tala om det senare som ett lustigt skämt, överraskade hon mig med att på fullt allvar föreslå mig det såsom en idé, vilken tilltalade henne särdeles.
Förgäves frågade jag, var hon ville att jag i en hast skulle finna några karlar, som kunde taga fast G. M. och bevaka honom. Hon svarade, att vi åtminstone borde försöka, eftersom herr de T. tillförsäkrade oss ytterligare en timme, och som svar på mina andra invändningar förklarade hon, att jag spelade tyrann och icke alls frågade efter hennes önskningar. Hon kunde icke tänka sig något roligare upptåg än detta.
— Du superar med hans kuvert, framhöll hon, du ligger mellan hans lakan, och tidigt i morgon bittida bortför du hans älskarinna och hans pengar. På så sätt utkräver du en riktig hämnd på både far och son.
