tre knektar tillbringade natten med spel och dryckjom.
Jag stannade kvar hos dem ända tills jag fick se G. M. komma, då jag drog mig tillbaka ett stycke nedåt gatan till ett mörkt ställe för att där bevittna det besynnerliga uppträdet.
Livdrabanten anhöll honom med pistolen i hand och förklarade hövligt, att han varken stod efter hans liv eller hans pengar, men om han gjorde det minsta motstånd eller uppgåve det svagaste rop, skulle de icke akta för rov att skjuta ned honom. G. M., som utan tvivel fruktade att få kulan i sig, gjorde intet motstånd. Jag såg honom föras bort som ett lamm.
Därefter återvände jag oförtövat till Manon och för att undanröja varje misstanke hos tjänarna sade jag vid mitt inträde, att de icke skulle vänta herr de G. M. till kvällsvarden, oförutsedda angelägenheter hade tillstött, vilka kvarhöllo honom borta, och han hade därför givit mig i uppdrag att framföra hans ursäkter och supera tillsammans med mademoiselle Lescaut, vilket jag betraktade såsom en stor förmån, då jag fick sällskapa med en så förtjusande ung dam.
Manon understödde fintligt min komedi. Vi satte oss till bords, i det vi bibehöllo en stel och allvarsam hållning, så länge betjänterna voro inne och passade upp.
Då vi omsider blevo av med dem, tillbringade vi en av de skönaste kvällarna i vårt liv. Jag gav i
