194
det dager, vi komma då att se klarare i våra angelägenheter, och jag hoppas ni skall vara så nådig att till slut upplysa mig om, var min son finnes.
Jag insåg utan vidare eftertanke, vilka ödesdigra följder det skulle ha för oss att bli inspärrade i Châteletfängelset. Jag förutsåg med bävan alla därmed förknippade faror. Oaktat allt mitt stolta trots insåg jag nödvändigheten av att böja mig under mitt olycksöde och giva efter för min värsta fiende för att genom underkastelse söka vinna något. Jag bad honom hövligt att lyssna till mig ett ögonblick.
— Jag önskar, att ni ville göra mig rättvisa, min herre, återtog jag. — Jag erkänner, att min ungdom förlett mig till svåra förseelser, och att ni blivit tillräckligt kränkt för att med skäl beklaga er. Men om ni känner kärlekens makt, om ni kan fatta vad en olycklig ung man lider, då man frånrövar honom allt, vad han älskar, skall ni kanske finna det förlåtligt, att jag sökt tillfredsställelsen av en liten hämnd, eller åtminstone anse mig tillräckligt straffad genom den förödmjukelse jag nu utstått. Det behövs varken fängelse eller tvång för att få mig att yppa, var er herr son befinner sig. Han är i säkerhet. Mitt syfte har aldrig varit att skada honom, ej heller att förnärma er. Jag är villig att för er uppge det ställe, där han i lugn och ro tillbringar natten, om ni visar mig den ynnesten att bevilja oss friheten.
Långt ifrån att bevekas av min vädjan, vände den gamle tigern mig skrattande ryggen. Han lät en-
