Hoppa till innehållet

Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

46

sionens makt, så frågar jag, genom vilket olyckligt inflytande man plötsligt slungas långt bort från sin plikt utan att vara i stånd till det ringaste motstånd och utan att känna det minsta samvetsagg.

Jag trodde mig vara fullständigt befriad från kärlekens svagheter. Det tycktes mig, att jag skulle ha föredragit läsningen av en sida i den helige Augustinus eller en kvarts timmes kristlig meditation framför alla sinnliga nöjen, även dem som Manon kunde ha givit mig. Icke desto mindre störtades jag i en olycklig stund tillbaka i avgrunden, och mitt fall blev så mycket mer ohjälpligt som jag, efter att plötsligt ha återkommit till samma djup, varifrån jag uppstigit, sedan sjönk ännu ett stort stycke närmare avgrundens botten.




FJÄRDE KAPITLET.

Jag hade vistats nära ett år i Paris utan att göra mig underrättad om Manons angelägenheter. Till en början hade det kostat mig stor möda att ålägga mig detta tvång, men Tiberges oupphörliga förmaningar och min egen eftertanke hade stålsatt mig mot frestelsen och satt mig i stånd att vinna seger.

De sista månaderna hade förflutit så lugnt, att jag trodde mig nära att för evigt glömma denna förtrollande men falska varelse. Den tid var inne, då jag