Hoppa till innehållet

Sida:Manon Lescaut 1944.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

54

söka ut ett hus eller åtminstone en passande lägenhet.

Redan dagen därpå funno vi en sådan efter vår smak.




FEMTE KAPITLET.

Min lycka syntes till en början orubbligt befästad. Manon var idel ljuvhet och tillgivenhet. Hon visade mig en så öm och innerlig kärlek och omtanke, att jag ansåg mig fullkomligt ersatt för alla mina lidanden.

Enär vi båda nu förvärvat en smula erfarenhet, började vi anställa beräkningar över våra förmögenhetsvillkor. De sextiotusen francs, som utgjorde vårt kapital, kunde ju icke räcka för hela långa livet, synnerligast som vi icke voro hågade att leva alltför knappt och indraget. Hushållsaktighet var icke Manons förnämsta dygd, lika litet som min. Jag uppgjorde följande plan:

— Sextiotusen francs, sade jag till henne, kunna räcka för oss att leva på i tio år. Tvåtusen écuer om året räcka till, om vi fortfara att bo i Chaillot. Vi skall föra ett gott men enkelt liv. Vår enda lyx skall bestå i en vagn och teaterbesök. Vi böra inrätta oss förståndigt. Du tycker om operan… den besöka vi två gånger i veckan. Vad spel beträffar, måste vi