Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

VII.

Nästan för tåligt väntade trädgårdsmästaren.

Det kom ett ögonblick, då Maria högt rodnande, men med en glimt af Evahån ryckte mig i ärmen och sade: »Är du dum?«

.... Kvinnor inbilla sig, att män beundra och värdera de konster, med hvilka de ända till det sista häfda sig själfva som förförda. Dessa konster böra användas sparsamt emot vuxna och erfarna män. De kunna göra åsyftad imponerande värkan på de manliga mör, hvilka känna sig som förbrytare, när en kvinna lägger sig i deras armar. Men for oss andra kommer det ett ögonblick, då

Maria.2