Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

LXIII.

Biskopen står framför altaret i sin gyllene skrud och lyser i kapp med kandelabrarna. De ärevördiga marmorstatyerna i nicherna äro tvättade, och vid orgeln sitter den grånade mästaren med sidenkalott på hufvudet och storkorset på sitt bröst.

Stolsraderna äro fylda med landets mest förälskade unga kvinnor och män. De hafva blommor i händerna, de sitta par om par, de unga kvinnorna med hvita rosor, de unga männen med röda. Alla stirra de ned emot ingångsdörren, där tolf vänliga gamla prester i svarta sammetsdrägter stå uppställda, sex på hvar sida.