Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


IX.

Maria var min.

Men jag var icke hennes, eller trodde mig icke vara det. Hon trodde det ej häller. Hon trodde mig inte längre än till tänderna.

Jag vet, hvad hon trodde. Hon sade mig det ofta, och jag bestred det icke, ty aldrig var hon mera bedårande. Svartsjuk ända ut i fingerspetsarna, men på samma gång så klok, så förståndig, gick in på alt och kom mig städse till mötes. Hon trodde, jag hade tio älskarinnor om dagen.

Ni sötaste små flickor, till hvilka orimliga öfverdrifter gör ni er icke skyldiga i er tillit till den manliga förmågan. Det beror på, att ni