Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/5

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


II.

Jag ger inte mycket för det lof, en skald skänker den kvinna, som är hans enda älskarinna. Han dömmer som en okunnig bonde, och det är all sannolikhet, att hon icke förtjänar de vackra ord, på hvilka han till hennes förmån bestjäl sitt språk. Om en man endast kände en färg, och han sade: Denna färg, den blå eller den röda eller den gula, är den yppersta af alla färger, skulle han visserligen icke döma som den blinde, men som den högst obetydligt seende. Och hade jag en älskarinna, som hölle till godo med att jag sade: Du är min första och enda, Du är den bästa i världen — då skulle jag med förakt