Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

XXV.

Jag var fri.

Maria fans icke längre i mitt lif. Blott få dagar svunna och redan hur fjärran. Hennes namn ett främmande ljud, hennes person ett otydligt minne.

Jag var fri och världen full af vackra flickor. Hvad var det då för en villa, som hade hållet mig fången? Maria, en söt flicka som tusen andra. En nätt och bra och glad flicka, ingenting annat. Ja, nog var hon mycket kär. Men det är hvarje flicka i den man, som först väcker hennes sinnen. Jag är inte lastgammal ännu. Andra söta och