Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XXX.
Hvarje förmiddag drifver en underlig oro mig ut. Utan mål ströfvar jag omkring i staden, gata opp och gata ned. Jag uppsöker med förkärlek de gator, där unga damer promenera och göra sina inköp.
Fast jag icke har något mål, har jag altid brådtom, som om jag vore rädd att komma för sent. Saken är den, att jag icke vill tala med någon, icke uppehållas af en vän, som gör mig sällskap. Jag vill vara ensam.
Jag spanar rundt omkring i mängden, men jag känner ingen. Ofta öfverraskar jag mig själf med att hafva stirrat bekanta
