Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


XXXII.

Jag sitter och glömmer.

Rundt omkring mig ljuder skratt och munterhet, simpla ord och fina ord af kvinnor, som äro på fest. Jag ser hvita kroppar, röda munnar, armar, som gästfritt öppnas, barmar, som böljande vänta.

Det är fest hos mig, som aldrig förr. Jag sitter och ler, medan larmet växer. Festen drager mig förbi, en dansande kedja af kvinnor, som leende spetsa munnen till kyssar och stöta sina glas mot mina och hviska mig i örat, att de älska mig.

Kedjan dansar mig förbi, och jag sitter ensam kvar och glömmer. Glömmer, att

Maria.6