Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
11
Ty — som hon med öfvertygelse sade — endast i kärleken fins lycka. Och kärleken har jag kommit ifrån. Jag har en gång älskat. Nu föraktar jag den student, med hvilken jag en gång var förlofvad. Hans smekningar voro mig motbjudande. Hans förälskade talesätt äcklade mig. Jag passar icke för kärlek.
Detta sade hon med trött stämma, med blossande kinder och strålande ögon. En till kyskhet helgad kvinna, som icke passade för mera än ett: kärlek.
När hon stod framför mig, denna långa smala flicka, och talade om sina sorgliga erfarenheter, — det var då, jag blef kär i henne.
Hvad hon var näpen i sin uppriktiga nedslagenhet, och hvad hon såg söt ut i sin fina klädning.
