Sida:Maria - en bok om kärlek.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

XXXVIII.

Efter gammal god poetisk sed borde jag tvifvelsutan hafva afslöjat Marias föräldrar med alla deras fel och förtjänster. Nu är det något sent, och hvarför dessutom förarga dessa hederliga människor, hvilka icke hafva med historien att göra?

Det ar deremot en annan, som jag nödgas presentera. Det är Marias friare.

En dag kom Maria och berättade mig helt nonchalant, som om detta brukade hända henne alla dagar, att hon fått ett giftermålsanbud. Hon var dock påtagligen mycket upptagen af detta. Hon hade bedt om anstånd med svaret och bad mig nu om ett råd.