Martina von Schwerin hade länge önskat detta och förberedt den genom att låta Tegnér läsa de mera märkliga bref Brinkman sände henne och hvari skalden ofta omtalades. — Friherrinnan — "för er och mig ges det väl, hoppas jag, blott en", skref Brinkman nu — hade icke visat det förstående för Axel som Brinkman, en Tegnérs hängifne "dyrkare", hade önskat. "Brinkman var ej nöjd med min förtjusning", skref hon den 16 april till Tegnér, "oaktadt jag högfärdas öfver er Kvinna, hänföres af er Kärlek och beundrar ert Vanvett, och fastän jag anser Axel för ett nationalpoem; men jag vågade säga: Tegnér har ännu starkare, äfven originellare strängar på sin lyra än de som där återljuda, då han skref det sköna stycket: ett ännu högre ideal sväfvar för hans själ... Intet af edra öfriga mästerstycken synes hafva så bestämdt verkat på allmänheten som detta. Fortsätt att väcka den ur sin dvala, och säg fru Tegnér huru omöjligt det är att instämma i hennes i alla afseenden så oegennyttiga önskan att 'ingen flicka måtte följa på pojken'; tvärtom, Liljewalch själf kan ej vara mera beredvillig att emottaga dem än jag". — Detta bref sände friherrinnan von Schwerin till Tegnér med sin grannfru grefvinnan Hamilton, född Beck-Friis: "Fruntimren börja nu vallfärda till er", anmärker hon skämtande. Och på tal om denna budbärerska, som väl kände Tegnér från den tid han var informator på Börringe, och hvars bror, Tegnérs forne discipel, nyss aflidit, tillägger hon: "Ryktet säger att Herr professorn är sysselsatt med ett minne öfver unge Beck-Friis. 'Det är ännu ej färdigt', sade jag trotsigt häromdagen, 'efter jag ej hört däraf'. Det var något skamlöst, det medger jag; men straffa mig ej därför och tillåt mig att beundra er som snille eller att älska er som människa och vän!" I sitt svar (af den 23 april, se jubelfestuppl. V sid. 260) vidgick Tegnér att han verkligen författat ett poem öfver unge Beck-Friis; men han hade hoppats kunna undandraga det "såväl Fru friherrinnans som hela den öfriga vittra världens uppmärksamhet"; dylika grafskrifter hade ju inga högre anspråk. I samma bref sände han också de senast författade sångerna af Fritiofs Saga, hvilken han nu hoppades till nästa vinter kunna göra färdig. Bland de nya sångerna var Rings drapa skrifven blott "par curiosite" för det fornnordiska versslagets skull. Försoningen åter syntes kanske "förtjäna något slags uppmärksamhet". Martina von Schwerin svarade:
Sireköping den 16 maj 1822.
Hade jag ej rätt att ett ännu högre ideal än Axel sväfvar för Tegnérs själ? Detta har jag anat i det hela af Fritiof, och nu igenkänt i Försoningen. Emottag min tacksamhetsgärd och tillåt mig att i tysthet njuta de känslor som hänfört mig vid genomläsandet af denna gudomliga sång! Tiden fattas mig att uttrycka dem som jag ville; ty jag skyndar att efterkomma er önskan, och skiljer mig vid Fritiof, såsom vid den ädlaste, den bästa del af mig själf. Nu är jag stark mot Brinkman och gläder mig däråt; ty förliden höst berättade han sig hafva läst de ännu outkomna sånger af Fritiof, berömde dem med värma, men berömde endast, och här i synnerhet ville jag han skulle vara entusiast. Orätt har ni också att kalla de andra sångerna obetydligheter.
