tider, så att de icke lätt kunna öfverflytta sina dåliga egenskaper. Svårmodiga och galna personer afsöndras eller begå sjelfmord. Häftiga och trätlystna personer erhålla ofta ett blodigt slut. Oroliga menniskor, som icke vilja egna sig åt någon bestämd sysselsättning, — och denna qvarlefva från ett vildt tillstånd är ofta ett stort hinder för civilisation[1] — utvandra till nyligen koloniserade länder, der de blifva nyttiga föregångare för civilisationen. Omåttlighet är i så hög grad förstörande, att en omåttlig persons sannolika lifslängd vid en ålder af trettio år är endast 13,8 år, under det att den för arbetarne af samma ålder på landsbygden i England är 40,59 år[2]. Lastfulla qvinnor föda få barn, och lättsinniga karlar gifta sig sällan; båda lida af sjuklighet. Vid husdjursafvel är utgallrandet af sådana, om än till antalet färre, djur, som på något märkbart sätt äro underlägsna, en ingalunda ovigtig omständighet för att vinna framgång. Detta håller i synnerhet streck med skadliga karakterer, hvilka sträfva att återuppträda genom återgång, t. ex. svart färg hos får; hos menniskoslägtet kunna några af de sämsta anlagen, hvilka tillfälligtvis utan någon uppvislig orsak uppträda i familjer, möjligen vara återgång till ett vildt tillstånd, från hvilket vi icke äro skilda genom synnerligen många generationer. Denna åsigt synes i sanning vara erkänd i det gamla uttrycket, att sådana menniskor äro familjens svarta får.
Bland civiliserade nationer uträttar naturligt urval endast obetydligt, så vidt som ett framskridet moralitetstillstånd och ett förökadt antal af synnerligen väl begåfvade menniskor afses, ehuru de fundamentala sällskaplighetsdrifterna ursprungligen så förvärfvades. Men jag har redan vid behandlingen af de lägre racerna yttrat tillräckligt om de orsaker, som leda till moralitetens förbättrande, nämligen våra medmenniskors gillande, våra sympathiers befästande genom vana, exempel och efterhärmning, förstånd, erfarenhet och äfven egennytta, undervisning i ungdomen och religiösa känslor.
Ett i civiliserade länder synnerligen betydande hinder för en tillväxt i antalet af menniskor, som tillhöra en högre klass, har kraftigt framhållits af hr Grey och hr Galton[3], nämligen den
- ↑ Hereditary Genius, 1870, sid. 347.
- ↑ E. Ray Lankester, Comparative Longevity, 1870, sid. 115. Tabellen öfver de omåttliga är från Neison’s Vital Statistics. Se i afseende på liderlighet dr Farr, Influence of Marriage on Mortality i Nat. Assoc. for the Promotion of Social Science, 1858.
- ↑ Fraser’s Magazine, September 1868, sid. 353. Macmillans Magazine, Augusti 1865, sid. 318. Hr F. W. Farrar hyser en annan åsigt (Fraser’s Magazine, Augusti 1870, sid. 264).
