lungornas rymlighet, skallens form och rymd samt äfven i hjernans vindningar[1]. Men det skulle blifva ett ändlöst företag att uppräkna de talrika olikheterna i kroppsbyggnaden. Racerna skilja sig äfven i lynne, i förmåga att acklimatisera sig och i mottaglighet för vissa sjukdomar. Hvar och en, som har haft tillfälle att anställa jemförelse, måste hafva känt förvåning öfver motsatsen mellan de tysta, till och med knarriga infödingarne i Södra Amerika och de gladlynta, pratsamma negrerna. Det råder en nästan likadan motsats mellan malayerna och papuas[2], hvilka lefva under samma fysiska förhållanden och skiljas från hvarandra endast genom ett obetydligt haf.
Vi skola först öfverväga de skäl, hvilka kunna framläggas till förmån för menniskoracernas uppställande som skilda arter, och derefter de motsatta. Om en naturforskare, hvilken aldrig förut har sett sådana varelser, skulle jemföra en neger, en hottentott, en australiensare eller en mongol, skulle han med ens märka, att de skilde sig i en mängd karakterer, några af ringa och några af anmärkningsvärd betydelse. Genom undersökning skulle han finna, att de voro anpassade för att lefva i vidt skilda luftstreck, samt att de skilde sig något från hvarandra i kroppskonstitution och själsanlag. Om det då sades honom, att liknande exemplar i hundratal kunde anskaffas från samma länder, skulle han helt visst förklara, att de voro så goda arter som många, hvilka han hade varit i tillfälle att gifva specifika namn. Denna slutsats skulle högeligen bestyrkas, så snart som han hade förvissat sig om, att alla dessa former under många århundraden hade bibehållit samma karakter, och att negrer, tydligen identiska med nu lefvande negrer, hade lefvat för åtminstone 4000 år tillbaka[3].
- ↑ Se t. ex. hr Marshall’s redogörelse för hjernan hos en qvinna af bushmännens stam i Phil. Transact., 1864, sid. 519.
- ↑ Wallace, The Malay Archipelago, vol. II, 1869, sid. 178.
- ↑ Med afseende på figurerna i de ryktbara egyptiska hålorna vid Abou-Simbel säger hr Pouchet (The Plurality of the Human Races, engelska öfversättningen, 1864, sid. 50), att han på långt när icke kunde finna några igenkänliga afbildningar af det dussin eller flere nationer, hvilka några författare tro sig kunna igenkänna. Äfven några af synnerligast utmärkta racerna kunna icke identifieras med den grad af öfverensstämmelse, som kunde hafva väntats af hvad som har blifvit skrifvet angående detta ämne. Så påstår herrar Nott och Gliddon (Types of Mankind, sid. 148), att Rameses II, eller den store, har präktiga europeiska drag, under det att Knox, en annan bestämd anhängare af den specifika skilnaden mellan menniskoracerna (Races of Man, 1850, sid. 201), vid tal om den unge Memnon (samm person som Rameses II, såsom hr Birch har meddelat mig) på det bestämdaste påstår, att han till ansigtsuttrycket är identisk med judarne i Antwerpen. Vidare
