Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
170
menniskoracerna.

naturforskare har gjort med afseende på menniskoracerna. Icke desto mindre måste man medgifva, att åtminstone i växtriket[1] former finnas, hvilka vi icke kunna undvika att benämna arter, men som, oberoende af korsning, äro sinsemellan förenade genom tallösa gradationer.

Några naturforskare hafva nyligen användt termen “underart“ (subspecies) för att beteckna former, hvilka ega många af de verkliga arternas kännemärken, men hvilka knappast förtjena en så hög rang. Om vi nu reflektera öfver de vigtiga, här ofvan framstälda skälen för menniskoracernas upphöjande till värdighet af arter och å andra sidan öfver de oöfvervinneliga svårigheterna att definiera dem, kunde termen “underart“ här mycket lämpligt användas. Men af lång vana skall kanske uttrycket “race“ ständigt begagnas. Valet af uttryck är endast så till vida af vigt, som det är högeligen önskvärdt för oss att, så långt detta möjligen kan ske, använda samma termer för samma grad af olikhet. Olyckligtvis är detta sällan möjligt, ty inom samma familj innefatta de större slägtena nära förbundna former, hvilka endast med mycken svårighet kunna åtskiljas, under det att de smärre slägtena innehålla fullkomligt skilda former; likväl måste alla uppställas som arter. Vidare likna arterna inom samma stora slägte hvarandra ingalunda i samma grad; tvärtom kunna i de flesta fall några af dem uppställas i små grupper omkring andra arter liksom drabanter omkring sina planeter.[2]

Frågan, om menniskoslägtet består af en eller flere arter, har under senare åren mycket afhandlats af anthropologerna, hvilka äro delade i monogenisternas och polygenisternas båda skolor. De, som icke erkänna utvecklingsprincipen, måste betrakta arter antingen som skilda skapelser eller som på något sätt skilda väsenden, och de måste från analogien med andra organiska varelser, hvilka allmänt antagas som arter, sluta till, hvilka former böra uppställas som sådana. Men det är ett hopplöst företag att på rigtiga grunder afgöra denna sak, innan någon definition på termen “art“ har blifvit allmänt antagen, och definitionen bör icke innefatta ett element, hvilket möjligtvis icke kan bestyrkas, t. ex. en skapelseakt. Vi kunde likaväl försöka att utan någon definition afgöra, om ett visst antal byggnader skulle kallas en by, en stad

  1. Professor Nägeli har i sina Botanische Mittheilungen, andra bandet, 1866, sid. 294—369, noggrant beskrifvit åtskilliga betecknande fall. Professor Asa Gray har framstält likartade anmärkningar om några mellanformer af Compositæ i Norra Amerika.
  2. Origin of Species, femte upplagan, sid. 68. («Om arternas uppkomst«, sid. 48.)