Hoppa till innehållet

Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
194
principer för könsurvalet.

enda hona. Hr Gould har, som han meddelar mig, genom anatomisk undersökning förvissat sig om, att snäpphanarne komma till vårt land före honorna. Hvad fiskar beträffar, så äro under den tid, då laxen stiger upp för våra strömmar, hanarne i stort antal färdiga till fortplantning före honorna. Så är förhållandet tydligen äfven med grodor och paddor. Inom insekternas stora klass träda hanarne nästan alltid före det andra könet fram ur puppstadiet, så att de vanligen flyga omkring en tid, innan några honor kunna varseblifvas.[1] Orsaken till denna olikhet mellan hanar och honor i deras ankomst- och mogenhetstider är tillräckligt tydlig. De hanar, hvilka årligen först vandrade till ett annat land, eller som under våren voro först färdiga eller ifrigast att fortplanta sig, skola lemna det största antalet afkomlingar, och dessa skola hafva ett anlag att förärfva likartade instinkter och konstitutioner. I det hela taget kan det icke vara något tvifvel underkastadt, att hos nästan alla djur med skilda kön en beständigt återkommande strid eger rum mellan hanarne om besittningen af honorna.

Svårigheten i afseende på könsurvalet ligger för oss i att förstå, hvarpå det beror, att de hanar, hvilka besegra andra hanar, eller att de, hvilka visa sig mest tilldragande för honorna, lemna ett större antal afkomlingar att ärfva deras öfverlägsenhet, än förhållandet är med de besegrade och mindre tilldragande hanarne. Så framt detta icke vore följden, kunde de karakterer, hvilka gåfvo vissa hanar en fördel öfver andra, icke fullkomnas och förökas genom könsurval. Om könen existera i fullkomligt lika antal, skola de sämst utrustade hanarne slutligen finna honor (med undantag af de fall, då polygami råder) och lemna lika många för deras allmänna lefnadsvanor lika väl utrustade afkomlingar som de bäst begåfvade hanarne. I följd af åtskilliga fakta och betraktelser drog jag förr den slutsatsen, att af de flesta djur, hos hvilka sekundära könskarakterer voro väl utvecklade, hanarne betydligt öfverstego honorna i antal, och detta håller väl streck i några få fall. Om hanarne förhölle sig till honorna som två till ett eller som tre till två, eller också i något lägre förhållande, skulle hela saken vara enkel, ty de bättre beväpnade eller mera

  1. Äfven hos de växter, hvilkas kön äro skilda, äro hanblommorna i allmänhet mogna före honblommorna. Många hermafroditväxter äro, såsom C. K. Sprengel först visade, dichogama, d. v. s. deras han- och honorganer äro icke samtidigt färdiga, så att de icke kunna befrukta sig sjelfva. Hos sådana blommor är nu i allmänhet frömjölet moget före märket i samma blomma, ehuru det finnes några undantagsarter, hos hvilka honorganerna äro mogna före hanorganerna.