såsom det visas i tillägget, förhållandena antingen under olika årstider eller på skilda lokaler vexla i tillräcklig grad för åstadkommande af en sådan verkan. Ty det bör beaktas, att hvarje fördel, som under vissa år eller på vissa lokaler vunnes af de hanar, hvilka voro i stånd att besegra andra hanar, eller som voro mest tilldragande för honorna, sannolikt skulle öfverflyttas till afkomman och sedermera icke utplånas. Om under de påföljande årstiderna hvarje hane på grund af likheten mellan könen allestädes vore i stånd att skaffa sig en hona, skulle de starkare eller mera tilldragande hanarne, som hade blifvit tidigare aflade, städse hafva åtminstone lika så god utsigt att efterlemna afkomlingar som de mindre kraftiga och mindre tilldragande.
Polygami. — Utöfvandet af polygami leder till samma resultat,
som skulle följa från en verklig olikhet i könens antal, ty om
hvarje hane förskaffar sig två eller flere honor, skola många hanar
icke finna tillfälle att para sig, och dessa senare skulle
tvifvelsutan vara de svagare och mindre tilldragande individerna. Många
däggdjur och några få foglar äro polygama, men hos djur, som
tillhöra de högre klasserna, har jag icke funnit några bevis
för denna vana. Sådana djurs intellektuela förmögenheter äro
kanske icke tillräckliga att drifva dem till att samla och bevaka
ett harem af honor. Att något förhållande råder mellan polygami
och utvecklingen af sekundära könskarakterer, synes nästan säkert,
och detta understöder den åsigten, att en numerisk öfvervigt af
hanar skulle vara utomordentligt gynsam för könsurvalets
verksamhet. Icke desto mindre visa många djur, hvilka äro strängt
monogama, skarpt utpräglade sekundära könskarakterer, under det
att några få djur, hvilka äro polygama, icke äro på så sätt
karakteriserade.
Vi skola först i korthet genomgå däggdjurens klass och derefter vända oss till foglarne. Gorillan synes lefva i polygami, och hanen skiljer sig i betydande mån från honan; så är förhållandet med några babianer, hvilka lefva i hjordar, som innehålla två gånger så många fullvuxna honor som hanar. I Södra Amerika visar Mycetes caraya väl utmärkta könsskilnader till färgen, skägget och röstorganerna, och hanen lefver vanligen tillsammans med två eller tre honor; hanen af Cebus capucinus skiljer sig något från honan och synes lefva i polygami.[1] Föga
- ↑ Se angående gorillan Savage och Wyman i Boston Journal of Natural History, vol. V, 1845—47, sid. 423. Angående Cynocephalus Brehm, Illustrirtes Thierleben, första bandet, 1864, sid. 77. Om Mycetes Rengger, Naturgeschichte: Säugethiere von Paraguay, 1830, sid. 14, 20. Om Cebus Brehm, ibidem sid. 108.
