Zoological Gardens samtidigt lefde en ung kudu (Antilope strepsiceros), af hvilken art endast hanarne hafva horn, och ungen af en nära beslägtad art, nämligen elanden (Antilope oreas), hvars båda kön äro försedda med horn. I sträng öfverensstämmelse med vår regel voro nu hornen hos den unge kuduhanen, ehuru han redan hade hunnit tio månaders ålder, märkvärdigt små i betraktande af den storlek, som de slutligen hinna, under det att hos den unge elandhanen, hvilken likväl ännu icke hade hunnit till mera än tre månaders ålder, hornen redan voro mycket större än hos kudun. Det förtjenar också att anmärkas, att hornen hos den gaffelhorniga antilopen,[1] hvilka, ehuru förekommande hos båda könen, äro nästan rudimentära hos honan, icke framsticka förrän omkring fem till sex månader efter födelsen. Hos får, getter och nötkreatur, hvilkas båda kön hafva hornen väl utvecklade, ehuru icke fullkomligt lika till storleken, kunna de kännas eller till och med ses vid födelsen eller snart efteråt.[2] Vår regel felslår dock i afseende på några får-racer, t. ex. merinos, hos hvilka endast baggarne hafva horn, ty jag kan icke af gjorda förfrågningar[3] finna, att hornen hos denna race utvecklas senare under lifstiden än hos vanliga fåret, hvars båda kön ega horn. Men hos tama får är frånvaron eller närvaron af horn icke någon strängt befästad karakter, emedan ett visst relativt antal af merinostackorna eger små horn och några af baggarne sakna sådana, under det att af det vanliga fåret hornlösa tackor tillfälligtvis födas.
Hos de flesta arterna af fasanernas lysande familj skilja sig hanarne i påfallande grad från honorna och erhålla sina prydnader i en mera framskriden ålder. Öronfasanen (Crossoptilon auritum) erbjuder dock ett anmärkningsvärdt undantag, ty båda könen ega de präktiga stjertpennorna, de stora örontofsarne och den skarlakansröda sammeten omkring hufvudet, och genom en förfrågan i Zoological
- ↑ Antilope americana. Owen, Anatomy of Vertebrates, vol. III, sid. 627.
- ↑ Jag har erhållit den bestämda uppgiften, att hornen hos fåren i Norra Wales alltid kunna kännas vid födelsen och då stundom äro en tum långa. Om nötboskap säger Youatt (Cattle, 1834, sid. 277), att pannbenets utskott vid födelsen genomtränger huden, och att hornsubstansen snart bildas öfver detsamma.
- ↑ Jag är professor Victor Carus mycken tack skyldig, emedan han för min räkning har gjort förfrågningar hos de högsta auktoriteter med afseende på merinosfåret i Sachsen. På Guineakusten i Afrika finnes det en får-race, af hvilken endast baggarne, i likhet med förhållandet hos merinosfåren, ega horn, och hr Winwood Reade underrättar mig, att i det ena observerade fallet en ung bagge, som var född den 10 Februari, först den 6 Mars visade hornen, så att i detta fall hornens utveckling i öfverensstämmelse med vår regel inträffade i en senare lefnadsperiod än hos Wales-fåret, hvars båda kön ega horn.
