uppträdde i en tidig ålder. Vi hafva exempel härpå inom alla svarta och hvita racer, hos hvilka ungarne och de gamla af båda könen äro lika; ej heller kan det påstås, att det i en svart eller hvit fjäderdrägt ligger något egendomligt, som föranleder dess öfverflyttande till båda könen, ty hanarne ensamma af många naturliga arter äro antingen svarta eller hvita, under det att honorna äro helt annorlunda färgade. Hos de så kallade gök-underracerna af hönsen, hvilkas fjädrar äro försedda med mörka tvärstreck, äro båda könen och kycklingarne tecknade på nästan samma sätt. Sebright-Bantamhönsens med annorlunda färgadt bräm försedda fjäderdrägt är densamma hos båda könen, och hos kycklingarne äro fjädrarne i spetsen svartfläckiga, hvilket mycket närmar sig till brämteckningen. De brokiga Hamburg-hönsen utgöra dock ett partielt untantag, ty båda könen närma sig, ehuru icke fullkomigt lika, mera till hvarandra, än båda könen af den ursprungliga stamformen göra; likväl erhålla de sin utmärkande fjäderdrägt i en framskriden ålder, ty kycklingarne äro tydligt streckade. Om man vänder sig till andra karakterer än färgen, så ega hanarne ensamma af den vilda stamformen och af de flesta tama racer en fullständigt utbildad kam, men hos ungar af spanska höns är den betydligt utvecklad i en ganska tidig ålder och tydligen i följd deraf ovanligt stor hos de fullvuxna hönorna. Hos stridstupparnes race utvecklas stridsbegäret i en förundransvärdt tidig ålder, hvarpå egendomliga exempel kunde anföras, och denna karakter förärfves till båda könen, så att hönorna i följd af sin ytterliga stridslust nu allmänt utställas i särskilda burar. Hos de polska racerna utvecklas det benutskott från skallen, hvilket bär fjäderbusken, till en del, redan innan kycklingarne hafva blifvit kläckta, och tofsen sjelf börjar snart växa, ehuru i början långsamt;[1] hos denna race karakteriseras också de fullvuxna af båda könen genom ett stort benutskott och en ofantlig tofs.
Slutligen kunna vi, af hvad vi nu hafva sett om det förhållande, som hos många naturliga arter och tama racer existerar mellan deras karakterers utvecklingsperiod och sättet för deras öfverflyttande, — t. ex. den anmärkningsvärda företeelsen med hornens tidiga utväxande hos renen, hvars båda kön hafva horn, i jemförelse med deras mycket senare utväxande hos de andra
- ↑ Se angående fullständiga enskildheter och hänvisningar i alla dessa punkter, rörande de särskilda hönsracerna, min Variation of Animals and Plants under Domestication, vol. I, sid. 250, 256. De könsskilnader, hvilka hafva uppstått i det tama tillståndet, äro, hvad de högre djuren beträffar, i samma arbete beskrifna i de om hvarje särskild art handlande afdelningarna.
