Hoppa till innehållet

Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
8
menniskans härledning från någon lägre form.

Forskaren skulle dernäst komma till en vigtig sak, nämligen om menniskan är på väg att förökas så hastigt, att det skulle medföra tillfälliga hårda strider för tillvaron och följaktligen antingen till kropp eller själ fördelaktiga variationer, hvilka skulle bibehållas, och skadliga, som skulle undanrödjas. Inkräkta menniskoracerna eller arterna, hvilkendera benämningen än må användas, på och ersätta hvarandra, så att någon slutligen dör ut? Vi skola se, att alla dessa frågor, såsom det i sanning är tydligt i afseende på många af dem, måste besvaras jakande, på samma sätt som då det är fråga om de lägre djuren. Men de särskilda undersökningar, som nyss hafva blifvit nämnda, torde lämpligen uppskjutas för en tid, och vi skola först se, i huru vidsträckt mån menniskans kroppsgestalt visar mer eller mindre tydliga spår af hennes härkomst från någon lägre form. I de båda följande kapitlen skola menniskans själsförmögenheter undersökas i jemförelse med de lägre djurens.


Menniskans kroppsbyggnad. — Det är allmänt bekant, att menniskan är skapad efter samma allmänna typ eller modell som de andra däggdjuren. Alla ben i hennes skelett kunna jemföras med motsvarande ben hos en apa, fladdermus eller skäl. På samma sätt är det med muskler, nerver, blodkärl och inelfvor. Hjernan, det vigtigaste af alla organer, följer samma lagar, såsom Huxley och andra anatomer hafva visat. Bischoff[1], hvilken är en förklarad motståndare, medgifver, att hvarje hufvudsaklig fåra och vindning i menniskans hjerna ega sin motsvarighet i orangens; men han tillägger, att deras hjernor icke under någon utvecklingsperiod fullkomligt öfverensstämma. Detta kunde man icke heller vänta, ty i motsatt fall skulle deras själsförmögenheter hafva varit desamma. Vulpian[2] anmärker: “Les différences réelles qui existent entre l’encéphale de l’homme et celui des singes supérieurs, sont bien minimes. Il ne faut pas se faire d’illusions à cet égard. L’homme est bien plus près des singes anthropomorphes par les caractères anatomiques de son cerveau que ceux-ci ne le sont non seulement des autres mammifères, mais mêmes de certains quadrumanes, des guenons et des macaques.“ Men det skulle vara öfverflödigt att här lemna några ytterligare detaljer om motsvarigheten mellan menniskan och de högre däggdjuren i hjernans och alla andra kroppsdelars byggnad.

  1. Grosshirnwindungen des Menschen, 1868, sid. 96.
  2. Leçons sur la Physiologie, 1866, sid. 890, citerad af hr Dally, L’Ordre des Primates et le Transformisme, 1868, sid. 29.