Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/317

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
295
ordningen lepidoptera.

skulle hafva blifvit träffad eller genomborrad i en för lifvet väsendtlig del, och sålunda kan vingarnes förökade bredd hafva varit till indirekt nytta.


Förevisande. — Dagfjärilarnes samt några skymnings- och nattfjärilars lysande färger äro särskildt lämpade till att förevisas, antingen de dessutom tjena till ett skydd eller icke. Lysande färger skulle icke vara synliga om natten, och det kan icke vara något tvifvel underkastadt, att skymnings- och nattfjärilarne i det hela taget äro mycket mindre lifligt färgade än rhopalocererna, hvilka alla äro dagdjur till sina vanor. Men skymnings- och nattfjärilarne inom vissa familjer, t. ex. Zygænidæ, åtskilliga Sphingidæ, Uraniidæ, några Arctiidæ och Saturniidæ, flyga omkring under dagen eller tidigt på aftonen, och många bland dem äro ytterst sköna, alldenstund de hafva långt mera lysande färger än de strängt nattliga arterna. Några få undantagsexempel på nattliga arter med lysande färger hafva dock blifvit antecknade.[1]

Det finnes ett bevis af annat slag med hänsyn till förevisningen. Fjärilar hålla, såsom förut har blifvit anmärkt, sina vingar rigtade uppåt under hvilan; då de värma sig i solskenet, höja de och sänka dem vexelvis samt låta sålunda båda sidorna fullkomligt synas, och ehuru den undre sidan ofta är mörkt färgad såsom ett skyddsmedel, så är den dock hos många arter lika bjert färgad som den öfre ytan, stundom äfven på ett mycket olika sätt. Hos några tropiska arter är den undre sidan ännu präktigare färgad än den öfre.[2] Hos en engelsk perlemorfjäril, Argynnis aglaia, är endast den undre sidan prydd med glänsande silfverfläckar. Icke desto mindre är det en allmän regel, att den öfre sidan, hvilken sannolikt är den fullständigast utsatta, har mera lysande och skiljaktigare färger än den undre. I följd häraf erbjuder den undre sidan i allmänhet entomologerna de nyttigaste karaktererna för upptäckande af de olika arternas frändskaper.

Om vi vända oss till heterocerernas ofantliga grupp, hvilken vanligen icke fullständigt visar undre sidan af sina vingar, så är

  1. T. ex. Lithosia; men professor Westwood (Modern Classification of Insects, vol. II, sid. 390) tyckes vara förvånad öfver detta fall. Se angående dag- och nattfjärilarnes relativa färger dersammastädes sid. 333 och 392, äfvensom Harris, Treatise on the Insects of New England, 1842, sid. 315.
  2. Sådana skilnader mellan den öfre och undre sidan hos åtskilliga Papilio-arters vingar kunna ses på de sköna plancherna till Wallace’s afhandling om den Malayiska regionens Papilionidæ i Transactions of the Linnean Society, vol. XXV, del. I, 1865.