sidan de mera lysande hanarne (såsom vi skola se i kapitlet om foglarne) i medeltal dock alstra en större mängd afkomlingar än de mörkare hanarne. Om förändringarna vid sitt öfverflyttande vore inskränkta till hankönet, skulle i denna händelse hanarne ensamma hafva erhållit mera strålande färger; men om variationerna icke vore på så sätt inskränkta, skulle sådana variationers bibehållande och förökande bero på, om mera skada tillskyndades arten derigenom, att honorna blefve synligare, än fördel bereddes hanarne genom vissa individers framgång gentemot sina rivaler.
Som det knappast kan betviflas, att båda könen af många dagfjärilar samt skymnings- och nattfjärilar hafva blifvit mörkare färgade för att derigenom erhålla ett skydd, så kan detta äfven hafva varit förhållandet med honorna af några arter, hos hvilka på hvarandra följande variationer till en mörkare färgteckning först uppträdde hos honkönet och genast från början voro i sin förärfning inskränkta till samma kön. Om denna inskränkning icke hade varit, skulle båda könen hafva erhållit mörka färger. Vi skola genast se, då vi komma att afhandla efterliknande, att honorna ensamma af vissa fjärilar hafva blifvit ytterst sköna för att sålunda erhålla ett skydd, utan att några af de successiva skyddande variationerna hafva öfverflyttats till hanen, för hvilken de omöjligen kunde hafva varit i ringaste mån skadliga, och hvilka således icke kunna hafva aflägsnats genom naturligt urval. Endast då vi känna hvarje arts lefnadssätt, kan det bestämdt afgöras, antingen det hos hvarje särskild art, hvars kön skilja sig till färgen, är honan, som har blifvit särskildt förändrad för beredande af skydd, eller det är hanen, som har särskildt modifierats för dragningskraften mellan könen, under det att honan har bibehållit sin ursprungliga färg, som endast har obetydligt förändrats genom de förut antydda krafterna, eller om deremot båda könen hafva varit underkastade förändring, honan för att erhålla skydd och hanen för dragningskraften mellan könen.
Utan tydligt bevis vill jag icke medgifva, att en dubbel urvalsprocess under lång tid har pågått hos en mängd arter, hvarvid hanarne hafva blifvit mera lysande genom sina medtäflares besegrande och honorna hafva erhållit mörkare färger derigenom, att de hafva undkommit sina fiender. Vi kunna som ett exempel taga den vanliga citronfjärilen (Gonepteryx), hvilken visar sig tidigt på våren före hvarje annan art. Hanen af denna art eger en långt intensivare gul färg än honan, ehuru hon är nästan lika synlig; i detta fall tyckes det icke vara sannolikt, att hon särskildt har erhållit sina bleka färger som ett skydd, ehuru det är troligt,
