skilja sig så mycket från de båda utskotten på skallen hos Chamæleon bifurcus, kunna vi knappast betvifla, att de tjena till samma uppgift i dessa båda djurs lefnadssätt. Den första förmodan, som skall uppkomma hos hvar och en, är den, att de begagnas af hanarne i deras strider med hvarandra; men dr Günther, som jag har att tacka för de föregående detaljerna, tror icke, att så fredliga varelser någonsin skulle blifva stridslystna. I följd häraf drifvas vi till det antagandet, att dessa nästan monströsa afvikelser i byggnad tjena som prydnader för hanarne.
Hos många slags ödlor skilja könen sig något litet till färgen, i det att hanarnes schatteringar och strimmor äro bjertare och tydligare begränsade än honornas. Detta är händelsen t. ex. hos den förutnämnda Cophotes och hos södra Afrikas Acanthodactylus capensis. Hos en Cordylus från sistnämnda land är hanen antingen mycket rödare eller grönare än honan. Hos den indiske Calotes nigrilabris finnes det en större färgskilnad mellan könen; så äro hanens läppar svarta, hvaremot honans äro gröna. Hos vår vanliga lilla skogsödla (Zootoca vivipara) “äro kroppens undre sidor och stjertroten hos hanen bjert orangefärgade och svartfläckiga; hos honan äro dessa delar blekt grågröna utan fläckar“.[1] Vi hafva sett, att hanarne ensamma af Sitana ega en strupsäck, hvilken är präktigt färgadt med blått, svart och rödt. Hos Proctotretus tenuis från Chile är hanen ensam tecknad med blå, gröna och kopparröda fläckar.[2] Jag samlade i Södra Amerika fjorton arter af detta slägte, och ehuru jag försummade att anteckna könen, iakttog jag, att endast vissa individer voro försedda med smaragdgröna fläckar, hvaremot andra hade strupen orangefärgad, och dessa voro i båda fallen tvifvelsutan hanar.
Hos de föregående arterna äro hanarne bjertare färgade än honorna, men hos många ödlor äro båda könen färgade på samma vackra eller till och med präktiga sätt, och det finnes intet skäl till den förmodan, att sådana i ögonen fallande färger förläna något skydd. Hos några ödlor tjena dock de gröna färgerna att dölja dem, och ett exempel har redan blifvit anfördt på en art af Proctotretus, hvilken mycket liknar den sand, hvarpå han lefver. I det hela taget kunna vi med temlig säkerhet draga den
- ↑ Bell, History of British Reptiles, andra upplagan, 1849, sid. 40.
- ↑ Om Proctotretus se Zoology of the Voyage of the »Beagle»: Reptiles, af hr Bell, sid. 8. Se om södra Afrikas ödlor Zoology of South Africa: Reptiles, af Sir Andrew Smith, pl. 25 och 39. Om den indiske Calotes se Reptiles of British India af dr Günther, sid. 143.
