Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/381

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
43
vokal- och instrumentalmusik.

den långa, spetsiga stjerten utbredd som en solfjäder intager han då åtskilliga sällsamma ställningar. Honans matstrupe är icke på något sätt märkvärdig.[1]

Det synes nu vara väl bevisadt, att den stora strupsäcken

Fig. 40. Paraplyfogeln eller Cephalopterus ornatus, hane (efter Brehm).

hos hanen af den europeiska trappen (Otis tarda) och af åtminstone fyra andra arter icke, såsom förut förmodades, tjenar till att förvara vatten, utan står i förbindelse med utstötandet under fortplantningstiden af ett egendomligt ljud, hvilket låter som “ock“.

  1. Richardson, Fauna Borealis Americana: Birds, 1831, sid. 359. Audubon, itidem, vol. IV, sid. 507.