in mellan grenarne eller ordnar vid ingången. Hr Gould fann i en löfsal en vackert arbetad tomahawk af sten och ett stycke blått bomullstyg, som tydligen hade anskaffats från en lägerplats för infödingar. Dessa föremål ordnas alltjemt på nytt sätt och bäras af foglarne omkring under deras lek. Den fläckiga kragfogelns löfsal “är vackert randad med långa grässtrån, hvilka äro så ordnade, att ändarne nästan mötas, och dekorationerna äro ganska rikliga“. Runda stenar begagnas att hålla grässtråna på deras behöriga platser och att bilda skilda vägar, som leda till löfsalen. Stenarne och snäckorna framföras ofta från stort afstånd. Regentfogeln pryder enligt hr Ramsay’s beskrifning sitt korta löfhvalf med blekta landmusslor, tillhörande fem eller sex arter, och med “bär af åtskilliga färger, blå, röda och svarta, hvilka såsom färska förläna det ett ganska vackert utseende. Dessutom fanns der åtskilliga nyplockade löf och unga skott af en rosenröd färg, så att allt visade en afgjord smak för det sköna.“ Väl må hr Gould säga, att “dessa högeligen prydda församlingssalar måste betraktas som de underbaraste exempel på foglars byggnadskonst, hvilka någonsin hafva blifvit upptäckta“; såsom vi se, är de särskilda arternas smak helt säkert olika.[1]
Honorna föredraga vissa hanar. — Efter att hafva
framstält dessa förutgående anmärkningar om foglarnes
urskiljningsförmåga och smak, vill jag nu anföra alla för mig bekanta
omständigheter, hvilka hänföra sig till det företräde, som honan visar
vissa hanar. Det är säkert, att skilda fogelarter tillfälligtvis para
sig i naturtillståndet och frambringa bastarder. Många exempel
kunde anföras; så berättar Macgillivray, huru en koltrasthane
och en sångtrasthona “förälskade sig i hvarandra och frambragte
afkomlingar.[2] För åtskilliga år tillbaka hafva aderton fall blifvit
antecknade på förekomsten i Storbritannien af bastarder mellan
orren och fasanen;[3] de flesta af dessa fall kunna dock möjligen
förklaras på så sätt, att ensliga foglar icke finna någon af sin
egen art, med hvilken de kunna para sig. Bland andra foglar
äro, som hr Jenner Weir har anledning att förmoda, bastarder
någon gång resultatet af den tillfälliga förbindelsen mellan foglar,
som bygga nära intill hvarandra. Men dessa anmärkningar äro
