med i spelet; ty för att erhålla bastarder af grönsiskan (Fringilla spinus) och canariefogeln, är det enligt Bechstein bäst att släppa foglar af samma färg tillhopa. Hr Jenner Weir släpte en canariehona i sitt fogelhus, hvari funnos hanar af hämplingen, steglitsen, grönsiskan, grönfinken, bofinken och andra foglar, på det att han skulle få se, hvem hon komme att välja; men någon tvekan kom aldrig i fråga, och grönfinken vann segern. De parade sig och frambringade bastarder.
Den omständigheten, att bland individer af samma art honan föredrager att para sig med en hane hellre än med en annan, är icke så mycket egnad att väcka uppmärksamhet, som då detta inträffar mellan skilda arter. Sådana fall kunna bäst iakttagas hos domesticerade eller i fångenskap hållna foglar; men dessa öfverlastas ofta med för riklig föda och få stundom sina instinkter i ytterlig grad förderfvade. På detta senare faktum kunde jag meddela tillräckliga bevis hos dufvor och särskildt hos höns, men de kunna här icke anföras. Förderfvade instinkter kunna också förklara några af de hybrida föreningar, till hvilka ofvanför har blifvit hänvisadt; men i många af dessa fall fingo foglarne fritt röra sig på stora dammar, och det finnes intet skäl till den förmodan, att de i onaturlig grad eggades af hög diet.
Med afseende på foglar i naturtillståndet är den första och påtagligaste förmodan, som skall uppstå hos en och hvar, att honan under den behöriga årstiden tager mot den första hane, som hon må träffa på; hon har dock åtminstone tillfälle att utöfva ett val, emedan hon nästan oföränderligen förföljes af många hanar. Audubon — och vi måste ihågkomma, att han tillbragte en lång tid af sin lefnad med att ströfva omkring i Förenta Staternas skogar och gifva akt på foglarne — betviflar icke, att honan med öfverläggning väljer sin make; så säger han vid tal om en hackspett, att honan följes af ett dussin glada friare, hvilka beständigt utföra egendomliga rörelser, “tills ett tydligt företräde visas för någon“. Honan af den rödvingade staren (Agelæus phoeniceus) förföljes likaledes af åtskilliga hanar, “tills hon uttröttad slår ned, tager mot deras smekningar och snart gör ett val“. Han beskrifver likaledes, huru åtskilliga näktergalshanar upprepade gånger störta fram genom luften med förvånande snabbhet, plötsligen vända om och då frambringa ett egendomligt ljud; “men honan har icke förr gjort sitt val, än de andra hanarne drifvas bort“. Af en gam (Cathartes aura) i Förenta Staterna samlas flockar på åtta eller tio eller flere hanar och honor på kullfallna träd och “visa det starkaste begär att behaga hvarandra“; efter många smekningar
