vissa honor äro mycket mera fjesade än de öfriga. Ofta ser man i sjelfva verket en hona omgifven af sex till åtta kärlekslystna hanar.“ Huruvida denna uppgift är trovärdig, känner jag icke; men de inhemska skyttarne fälde dessa honor för att stoppa upp dem till vettar.[1]
Med hänsyn till den omständigheten, att fogelhonor hysa förkärlek för vissa hanar, måste vi ihågkomma, att vi endast genom att i inbillningen försätta oss i samma ställning kunna döma om det val, som har utöfvats. Om en invånare på en annan planet såge en hop unga bönder kurtisera en vacker flicka och gräla om henne på en marknad liksom foglar på en af deras församlingsplatser, skulle han från blotta åsynen af den ifver, hvarmed friarne sökte behaga henne och framvisa sin grannlåt, kunna draga den slutsatsen, det hon egde förmåga att välja. Nu förhåller sig beviset hos foglar på samma sätt; de hafva skarpa iakttagelseförmögenheter, och de tyckas ega något skönhetssinne både med afseende på färg och läte. Det är visst, att honorna af okända orsaker tillfälligtvis lägga i dagen den starkaste motvilja och förkärlek för vissa hanar. Då könen skilja sig till färgen eller i andra prydnader, äro hanarne med få undantag de allra grannaste, antingen för beständigt eller under fortplantningstiden. De förevisa med flit sina olika prydnader, använda sin röst och utföra egendomliga rörelser i honornas närvaro. Äfven väl beväpnade hanar, hvilka, efter hvad man kunde hafva tänkt, i afseende på framgång skulle hafva berott endast och allenast af stridslagen, ega i de flesta fall högeligen utvecklade prydnader, och dessa hafva erhållits på bekostnad af någon kraftförlust. I andra fall hafva prydnader erhållits på bekostnad af förökad fara från roffoglar och rofdjur. Af åtskilliga arter samla sig många individer af båda könen på samma ställe, och deras frieri är en långvarig angelägenhet. Det finnes också skäl till den förmodan, att det icke alltid för hanarne och honorna inom samma område lyckas att behaga hvarandra och para sig.
Hvad kunna vi då sluta af dessa fakta och betraktelser? Förevisar hanen utan något ändamål med så mycken ståt och rivalitet sina behag? Äro vi icke berättigade att tro, det honan utöfvar ett val, och att hon antager den hanes anbud, hvilken mest behagar henne? Det är icke sannolikt, att hon medvetet öfverlägger; mest uppeggas hon dock af eller drages till de skönaste eller med vackraste sången utrustade eller artigaste hanarne.
- ↑ Citerad i Lloyd’s Game Birds of Sweden, sid. 345.
