skilnader mellan alla individerna af samma art, och tydligare utmärkta afvikelser, hvilka endast tillfälligtvis uppträda. Dessa senare äro sällsynta hos foglar i naturtillståndet, och det är ganska tvifvelaktigt, huruvida de ofta hafva blifvit bevarade genom urval och då öfverflyttade till påföljande generationer.[1] Icke desto mindre kan det vara mödan värdt att anföra de få, förnämligast till färgen sig hänförande fall (med uteslutande af simpel albinism och melanism), hvilka jag har varit i stånd att samla.
Hr Gould medgifver, som man väl känner, sällan tillvaron af varieteter, ty han anser ganska obetydliga olikheter som artskilnader; nu uppgifver han,[2] att vissa honingsfoglar i närheten af Bogotà, hvilka höra till slägtet Cynanthus, äro delade i två eller tre racer eller varieteter, hvilka skilja sig från hvarandra till stjertens färg, i det att “några hafva alla fjädrarne blå, hvaremot hos andra de åtta mellersta äro i spetsen kantade med vackert grön färg“. Det synes icke, som hade mellanliggande gradationer blifvit iakttagna i detta och följande fall. Hos hanarne ensamma af en australiensisk papegoja “äro skenklarne hos somliga skarlakansröda, hos andra gräsgröna“. Af en annan papegoja i samma land “hafva somliga individer bandet tvärt öfver vingtäckarne bjert gult, under det att hos andra samma del är röd till färgen“.[3] I Förenta Staterna hafva några få hanar af Tanagra rubra “ett skönt tvärband af eldröd färg på de smärre vingtäckarne“;[4] men denna variation synes vara någonting sällsynt, så att dess bibehållande genom könsurvalet skulle inträffa endast under ovanligt gynsamma förhållanden. I Bengalen har honingsvråken (Pernis cristata) antingen en liten rudimentär fjäderbuske på hufvudet eller icke någon alls; en så obetydlig skilnad skulle dock icke hafva varit
- ↑ Origin of Species, femte upplagan, 1869, sid. 104 («Om arternas uppkomst», 1871, sid. 76). Jag hade beständigt iakttagit, att sällsynta och tydligt framträdande afvikelser i byggnad, hvilka förtjena att kallas monstrositeter, sällan kunde bibehållas genom naturligt urval, och att bevarandet äfven af högeligen nyttiga variationer i viss grad berodde på slumpen. Jag hade också fullkomligt uppskattat de blott individuela olikheternas betydelse, och detta förmådde mig att så kraftigt framhålla vigten af denna omedvetna form för urvalet hos menniskan, hvilken är en följd af de mest skattade individernas bevarande inom hvarje race utan någon afsigt å hennes sida att modifiera racens karakterer. Men innan jag läste en utmärkt artikel i North British Review (Mars 1867, sid. 289 och följande), hvilken har varit mig till mera nytta än någon annan kritik, insåg jag icke, huru stora sannolikheterna voro mot de variationers bevarande, hvilka, antingen i ringa mån eller starkt framträdande, visa sig endast hos enstaka individer.
- ↑ Introduction to the Trochilidæ, sid. 102.
- ↑ Gould, Handbook of Birds of Australia, vol. II, sid. 32 och 68.
- ↑ Audubon, Ornithological Biography, 1838, vol. IV, sid. 389.
