Hoppa till innehållet

Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/443

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
105
sekundära könskarakterers gradation.

mot basen. Dessa små afbrott hafva en vigtig betydelse. Ringen är alltid mycket förtjockad med kanterna otydligt begränsade mot det venstra öfre hörnet, då fjädern hålles upprätt i den ställning, hvari han här har blifvit aftecknad. Nedanför denna förtjockade del finnes det på kulans yta en sned, nästan rent hvit teckning, som nedåt öfvergår i en blekt blyfärgad schattering, och denna i gulaktiga och bruna färgteckningar, hvilka omärkligt blifva allt mörkare mot kulans nedre del. Det är denna teckning, hvilken så beundransvärdt frambringar intrycket af ljus, som skiner på en konvex yta. Om en kula undersökes, skall man se, att den nedre delen är brunare till färgen och otydligt afskild genom en krokig, sned linie från den öfre delen, hvilken är gulare och mera blyfärgad; denna sneda linie går rätvinkligt mot den hvita ljusfläckens och i sjelfva verket mot hela schatteringens längre axel; men denna olikhet i färgteckningen, hvilken följaktligen icke kan visas på ett träsnitt, skadar icke på ringaste sätt kulans fullkomliga schattering.[1] Särskildt bör uppmärksammas, att hvarje ögonfläck tydligen står i förbindelse med en mörk strimma eller rad af mörka fläckar, ty båda förekomma utan åtskilnad på samma fjäder. Så löper i fig. 56 strimman A till ögonfläcken a; B går till ocellen b; strimman C är afbruten i öfre delen och sträcker sig ned till nästföljande ögonfläck, hvilken icke finnes på träsnittet; D går till den närmast lägre, och så är händelsen äfven med strimmorna E och F. Slutligen äro de särskilda ocellerna skilda

  1. Argus-fasanen utbreder sina vingfjädrar i likhet med en stor solfjäder, stå de närmast kroppen belägna mera rätt upp än de yttre, så att kul- och sockelocellernas schattering borde vara något litet olika på olika fjädrar, för att de skulle göra sitt fulla intryck med hänsyn till ljusets påfallande. Hr T. W. Wood, hvilken eger en artists erfarna blick, uppgifver (Field för den 28 Maj 1870, sid. 457), att detta är förhållandet; men efter att omsorgsfullt hafva undersökt två uppsatta exemplar (från ett af dem har hr Gould lemnat mig ifrågavarande fjädrar för noggrannare jemförelses anställande) kan jag icke finna, att denna höjd af fulländning i schatteringen har blifvit uppnådd, ej heller kunna andra, för hvilka jag har visat dessa fjädrar, märka denna omständighet.