Den omständigheten, att foglar häcka i sin outbildade fjäderdrägt, synes strida mot det antagandet, att könsurvalet har spelat en så vigtig roll, som jag håller för troligt, vid förlänandet af prydliga färger, fjädrar o. s. v. åt hanarne och genom lika förärfning åt många arters honor. Invändningen skulle vara kraftig, om de yngre och mindre prydda hanarne hade sådan framgång som de äldre och skönare hanarne i att erhålla honor och fortplanta sin art. Men vi hafva icke skäl för det antagandet, att detta är händelsen. Audubon nämner såsom en sällsynthet, att outvecklade hanar af Ibis tantalus hafva parat sig, hvilket äfven hr Swinhoe gör med afseende på de outbildade hanarne af Oriolus.[1] Om någon arts ungar i sin outbildade fjäderdrägt hade större framgång än de fullvuxna i att vinna gemåler, skulle den utbildade fjäderdrägten sannolikt snart gå förlorad, emedan de hanar, hvilka längst bibehöllo sin outbildade drägt, skulle blifva förherskande och artens karakter på så sätt slutligen förändrad.[2] Om det å andra sidan aldrig lyckades för ungarne att erhålla en hona, skulle vanan att tidigt fortplanta sig kanske förr eller senare fullkomligt utplånas,
- ↑ Se föregående not.
- ↑ Andra djur, hörande till fullkomligt skilda klasser, äro antingen vanligen eller tillfälligtvis i stånd att fortplanta sig, innan de fullständigt hafva erhållit sina utbildade karakterer. Detta är händelsen med de unga laxhanarne. Åtskilliga amfibier hafva, enligt hvad man känner, fortplantat sig, medan de hafva bibehållit sitt larvtillstånd. Fritz Müller har visat (Facts and Arguments for Darwin, engelska öfversättningen, 1869, sid. 79), att åtskilliga amfipodkrustaceers hanar såsom ungar hinna till könsmognad, och jag sluter, att detta är ett fall af förtidig fortplantning, emedan de ännu icke hafva erhållit sina fullt utbildade griporganer. Alla sådana fakta äro högeligen intressanta såsom hänförande sig till ett medel, hvarigenom arter kunna undergå stora modifikationer till karakteren i öfverensstämmelse med hr Cope’s åsigter, hvilka han uttrycker med termerna: »de generiska karakterernas fördröjande och påskyndande»; men jag kan icke godkänna denne utmärkte naturforskares åsigter i deras fulla utsträckning. Se hr Cope, On the Origin of Genera i Proceed. of Acad. Nat. Science of Philadelphia, Oktober 1868.
sid. 133). Grus americanus behöfver lika lång tid, men häckar, innan hon har bekommit sin fullt utbildade fjäderdrägt (vol. III, sid. 211). De fullvuxna individerna af Ardea cærulea äro blå och ungarne hvita; hvita, fläckiga samt fullt utbildade blå foglar kunna alla ses häcka tillsammans (vol. IV, sid. 58); men hr Blyth underrättar mig, att vissa hägrar, som det synes, äro dimorfa, ty man kan få se hvita och färgade individer i samma ålder. Strömanden (Anas histrionica, Linn.) kräfver tre år för att få sin fullt utbildade fjäderdrägt, ehuru många foglar häcka i sitt andra år (vol. III, sid. 614). Hvithöfdade örnen (Falco leucocephalus, vol. III, sid. 210) häckar äfvenledes, som man känner, i sitt outvecklade tillstånd. Några Oriolus-arter häcka också (enligt hr Blyth och hr Swinhoe i Ibis, Juli 1863, sid. 68), innan de erhålla sin fullständiga fjäderdrägt.
