CHARLES DARWIN.
Frågan om växt- och djurarternas samt menniskoslägtets eget
ursprung har från urminnes tid sysselsatt den tänkande menniskan
och framkallat en mängd, ofta mot hvarandra stridande svar.
Under alla tider och bland alla folk hafva personer grubblat öfver
verldsalltets, jordens och den lefvande skapelsens ursprung samt i
sina forskningar häröfver krönts med större eller mindre framgång.
Det är dock först i vårt århundrade, som dessa undersökningar
hafva bedrifvits fullt vetenskapligt och med en ifver, som redan
medfört storartade resultat på detta område af mensklig forskning.
Män, sådana som Lamarck, Oken, Geoffroy St. Hilaire,
Cuvier, Lyell, Agassiz, Forbes m. fl., hafva flitigt arbetat
på att lösa de så vigtiga frågorna: “Hafva växter, djur och
menniskor, hvarje art omedelbart till hela sitt väsende, blifvit
kallade till lif genom en allsmäktig skapares ‘varde‘, eller äro
de resultat af en många millioner år bortåt fortgående
utvecklingsprocess hos naturämnen under inflytandet af allmänt och evigt
verksamma lagar?“[1] Härom hafva förutnämnda och många andra
forskare uttalat skiljaktiga meningar, hvilka ej sällan gifvit
anledning till häftiga strider mellan de oliktänkande vetenskapsmännen.
I våra dagar har denna fråga, efter att hafva hvilat ett par tiotal
af år bortåt, ånyo trädt i förgrunden, och allt synes nu antyda,
att tvisten skall slitas till förmån för den åsigten, att den lefvande
naturen, menniskan inbegripen, har utvecklat sig från någon eller
några få enkelt organiserade urformer. Såsom denna åsigts nu
lefvande förnämste förkämpe framstår CHARLES DARWIN, och
intet under nittonde århundradet utgifvet vetenskapligt arbete har
väckt ett så stort uppseende, framkallat så många motsägelser och
vunnit så många personers, både fackmäns och olärdes, erkännande
och bifall som hans bok “On the Origin of Species“, hvari han gripit
- ↑ Ch. Darwins lära om arternas uppkomst i växt- och djurriket af dr Friedrich Rolle, svenska öfversättningen, sid. 1.
