starkare uttryckta förändringar, hvilka så ofta återkomma, att de omedelbart borde inpräglas, om de tjenade att behaga honan. Lagarne för variationen skola hafva bestämt de i början uppträdande förändringarnas beskaffenhet och i vidsträckt mån inverkat på slutresultatet. De gradationer, hvilka kunna iakttagas mellan beslägtade arters hanar, angifva beskaffenheten af de grader, hvilka hafva blifvit genomgångna, och förklara på det intressantaste sätt vissa karakterer, t. ex. de tandade ocellerna hos påfogelns stjertfjädrar och de underbart schatterade ögonfläckarne på Argus-fasanens vingfjädrar. Det är tydligt, att många fogelhanars lysande färger, fjädertofsar, vackra smyckfjädrar o. s. v. icke kunna hafva förvärfvats som ett skydd; de medföra i sjelfva verket stundom fara. Att de icke bero på lefnadsförhållandenas direkta och bestämda inverkan, derom kunna vi känna oss förvissade, emedan honorna hafva varit utsatta för samma förhållanden och likväl ofta i ytterlig grad skilja sig från hanarne. Ehuru det är sannolikt, att förändrade förhållanden, som verka under en långvarig tidrymd, hafva utöfvat något bestämdt inflytande på båda könen, skall det vigtigare resultatet hafva varit en förökad tendens till omvexlande föränderlighet eller till förökade individuela olikheter, och sådana olikheter skola hafva erbjudit en förträfflig grundval för könsurvalets verksamhet.
Lagarne för förärfningen synas, oberoende af urvalet, hafva afgjort, huruvida karakterer, som hanarne hafva förvärfvat för prydlighetens skull, för vissa ljuds frambringande eller för att bekämpa hvarandra, hafva öfverflyttats till hanarne ensamma eller till båda könen antingen för beständigt eller periodiskt under vissa årstider. Hvarför åtskilliga karakterer stundom skulle hafva öfverlemnats på ett och stundom på ett annat sätt, är i de flesta fall icke kändt; men perioden för förändringen synes ofta hafva varit den bestämmande orsaken. Då båda könen gemensamt hafva ärft alla karakterer, likna de nödvändigtvis hvarandra, men som de hvarandra efterföljande variationerna kunna särskildt öfverflyttas, kan man till och med inom samma slägte finna hvarje möjlig gradation från den största likhet till den vidsträcktaste olikhet mellan könen. Af många nära beslägtade arter, som följa nästan samma lefnadsvanor, hafva hanarne hufvudsakligen genom könsurvalets verksamhet kommit att skilja sig från hvarandra, hvaremot honorna hafva blifvit olika hufvudsakligen derigenom, att de i större eller mindre grad hafva bekommit de af hanarne på så sätt förvärfvade karaktererna. För öfrigt skola icke resultaten af lefnadsförhållandenas bestämda inverkan hafva hos honorna såsom
