året blir den unge hanen rödbrun, i det tredje svart med undantag af magen, hvilken dock blir fullkomligt svart i fjerde eller femte året. Det råder likaledes en starkt markerad färgskilnad mellan könen hos Mycetes seniculus och Cebus capucinus; ungarne af den förra och, som jag tror, af den senare arten likna honorna. Hos Pithecia leucocephala likna ungarne äfvenledes honorna, hvilka äro brunsvarta ofvan och ljust roströda under, hvaremot de fullvuxna hanarne äro svarta. Hårinfattningen rundtomkring ansigtet hos Ateles marginatus är till färgen gul hos hanen och hvit hos honan. Om vi vända oss till Gamla verlden, så äro hanarne af Hylobates hoolock alltid svarta med undantag af ett hvitt band öfver ögonen; honorna variera från ljusbrunt till en mörk, med svart inblandad färg, men äro aldrig fullkomligt svarta.[1] Hos den vackra Cercopithecus Diana eger den fullvuxne hanens hufvud en djupt svart färg, under det att honans är mörkgrått; hos den förre är håret mellan låren präktigt rådjursfärgadt, hos den senare är det blekare. Hos en lika vacker och egendomlig mustaschapa (Cercopithecus cephus) finnes ingen annan skilnad mellan könen, än att hanens svans är kastaniebrun och honans grå; men hr Bartlett meddelar mig, att alla färgerna skarpare framträda hos hanen, då han blir fullvuxen, hvaremot de hos honan förblifva sådana, som de voro i ungdomen. Enligt de färglagda figurer, som hafva blifvit lemnade af Salomon Müller, är hanen af Semnopithecus chrysomelas nästan svart, hvaremot honan är blekt brun. Hos Cercopithecus cynosurus och griseo-viridis är en del af kroppen, hvilken tillhör hankönet, på det mest lysande sätt färgad blå eller grön och kontrasterar i påfallande grad med det på kroppens bakdel befintliga skinnet, hvilket eger en lifligt röd färg.
Slutligen afviker inom babianernes familj den fullvuxne hanen af Cynocephalus hamadryas från honan icke endast genom sin ofantliga man, utan äfven i ringa mån till hårets och de nakna valkarnes färg. Honorna och ungarne af Cynocephalus leucophæus äro mycket blekare till färgen än de fullvuxna hanarne och försedda med mindre grönt. Ingen annan medlem af däggdjurens klass är tecknad på ett så ovanligt sätt som den fullvuxne hanen af mandrillen (Cynocephalus mormon). Ansigtet blir i denna ålder vackert blått, hvarjemte näsans rygg och spets bekomma den präktigaste röda färg. Enligt några författare är ansigtet
- ↑ Om Mycetes se Rengger, ibidem, sid. 14, och Brehm, Illustrirtes Thierleben, första bandet, sid. 96. 107. Om Ateles Desmarest, Mammalogie, sid. 75. Om Hylobates Blyth, Land and Water, 1867, sid. 135. Om Semnopithecus S. Müller, Over de Zoogthiren van den Indischen Archipel, planchen X.
