vinterdrägt sannolikt genom naturligt urval gradvis blifva allt hvitare, tills de blefve så hvita som snö.
Ehuru vi måste medgifva, att många fyrfotadjur hafva bekommit sina nuvarande färger som ett skydd, äro färgerna dock hos en mängd arter alltför mycket i ögonen fallande och för egendomligt anordnade att tillåta oss den förmodan, att de tjena till detta ändamål. Vi kunna som ett upplysande exempel taga vissa antiloper; då vi se, att den fyrkantiga, hvita strupfläcken, de hvita teckningarna på länderna och de runda svarta fläckarna
på öronen allesammans äro tydligare hos hanen än hos honan af Portax picta, då vi se, att färgerna äro lifligare, att de smala hvita linierna på sidan och det breda hvita strecket på skuldran äro tydligare hos hanen än hos honan af Oreas derbyanus, då vi se en dylik skilnad mellan könen af den egendomligt prydda Tragelaphus scriptus (fig. 68), kunna vi sluta till, att dessa färger och olika teckningar åtminstone hafva blifvit intensivare genom könsurvalet. Det är obegripligt, att sådana färger eller teckningar kunna vara
