fullkomligt blandadt umgänge. Män och qvinnor kunna i likhet med många af de lägre djuren fordom hafva ingått fasta, ehuru endast för en tid gällande föreningar för hvarje födelse, och i detta fall skulle nästan lika mycken förvirring hafva uppkommit i slägtskapsbeteckningar, som i händelse blandadt umgänge hade egt rum. Så vidt som könsurval afses, erfordras endast, att val skall hafva utöfvats, innan föräldrarne ingå förening, och det gör föga till saken, om föreningarna räcka hela lifvet igenom eller endast för ett år.
Utom de bevis, som hemtas från slägtskapsbeteckningarna, angifva andra omständigheter det kommunala giftermålets fordom vidsträckta utbredning. Sir J. Lubbock förklarar[1] på ett snillrikt sätt den egendomliga och vidt utbredda plägseden af exogami, — d. v. s., att män, tillhörande en stam, alltid taga sig hustrur ur en skild stam — på så sätt, att kommunismen har varit den ursprungliga giftermålsformen, så att en man aldrig fick hafva en qvinna för sig sjelf, så framt han icke tillfångatog henne från en angränsande, fiendtlig stam, då hon naturligtvis borde hafva blifvit hans ensamma och värdefulla tillhörighet. Så torde plägseden att taga qvinnor till fånga hafva uppstått och i följd af den på så sätt vunna äran slutligen hafva blifvit den allmänna vanan. Vi kunna äfvenledes enligt Sir J. Lubbock[1] på så sätt inse “nödvändigheten af en försoning för giftermålet såsom en öfverträdelse af stammens lagar, alldenstund en man enligt de gamla åsigterna icke hade någon rättighet att tillegna sig det, som tillhörde hela stammen“. Sir J. Lubbock meddelar vidare en synnerligen märkvärdig samling af fakta, hvilka visa, att i forna, tider stor heder bevisades qvinnor, som voro ytterligt lättsinniga, och detta kan, som han påstår, förklaras, om vi antaga, att blandadt umgänge var stammens ursprungliga och derför länge hedrade bruk.[2]
Ehuru sättet för äktenskapsbandets utveckling är ett dunkelt ämne, såsom vi kunna sluta af de skiljaktiga meningarna om åtskilliga punkter hos de tre författare, hvilka noggrannast hafva studerat detsamma, nämligen hr Morgan, hr M’Lennan och Sir J. Lubbock, synes det dock af föregående och åtskilliga andra bevis vara säkert, att bruket af giftermål småningom har
