af olikheterna mellan menniskoracerna samt mellan menniskan och de högre Quadrumana, så borde detta inflytande hafva varit mycket kraftigare under en aflägsen period än i närvarande stund.
Sättet för könsurvalets inverkan på menniskan. — Hos
urmenniskorna under nyss nämnda gynsamma förhållanden och hos
de vildar, hvilka nu för tiden ingå något slags äktenskaplig
förbindelse (dessa dock utsatta för större och mindre hinder, allt
efter som vanan att döda flickebarnen, tidiga förlofningar o. s. v.
mer eller mindre äro i bruk), skall könsurvalet sannolikt hafva
verkat på följande sätt. De starkaste och kraftigaste männen,
de, hvilka bäst kunde försvara och jaga för sina familjer, och
under senare tider cheferna eller ledarne, de, hvilka voro försedda
med de bästa vapen, och som egde mesta egendomen, t. ex. ett
större antal hundar eller andra djur, borde hafva varit
framgångsrika i att öfver hufvud taget uppföda ett större antal afkomlingar,
än förhållandet skulle hafva varit med de svagare, fattigare och
lägre medlemmarne af samma stam. Det kan också icke betviflas,
att sådana män i allmänhet borde hafva varit i stånd att utvälja de
mera tilldragande qvinnorna. För närvarande kunna höfdingarne
för nästan hvarje stam på hela jorden erhålla mer än en hustru.
Såsom jag hör af hr Mantell, var på Nya Zeeland ända till
helt nyligen nästan hvarje flicka, som hade eller lofvade att få
ett vackert utseende, tapu för någon höfding. Enligt hvad hr
C. Hamilton uppgifver,[1] “hafva höfdingarne“ bland kaffrerna
“valet bland qvinnorna på flere mils omkrets och äro mycket
ifriga att hålla på och stadfästa sitt privilegium“. Vi hafva sett,
att hvarje race har sitt eget begrepp om skönhet, och vi veta,
att det är naturligt för menniskan att beundra hvarje karakteristisk
omständighet hos sina husdjur, sin drägt, sina prydnader och sitt
personliga utseende, då den något litet öfvergår det allmänna,
måttet. Om således de särskilda föregående påståendena godkännas,
— och jag kan icke inse, att de äro tvifvelaktiga — skulle det
vara en oförklarlig omständighet, om de mera tilldragande
qvinnornas utväljande af de kraftfullare männen i hvarje stam, hvilka
i medeltal skulle uppföda ett större antal barn, icke efter många
generationers förlopp till en viss grad modifierade stammens
karakter.
Då en främmande race af våra husdjur införes i ett nytt land, eller då en inhemsk race länge och omsorgsfullt vårdas antingen
- ↑ Anthropological Review, Januari 1870, sid. XVI.
