Sida:Menniskans härledning och könsurvalet.djvu/626

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
288
allmän sammanfattning och slutanmärkningar.

men den, som på så sätt betecknar dem, är förpligtad att bevisa, hvarför det är mera irreligiöst att förklara menniskans uppkomst som en särskild art genom härledning från någon lägre form efter föränderlighetens och det naturliga urvalets lagar, än att förklara individens uppkomst enligt den vanliga reproduktionens lagar. Både artens och individens uppkomst äro på lika sätt delar af den stora följd af händelser, hvilka vår själ vägrar att antaga som den blinda slumpens resultat. Förståndet uppreser sig mot en sådan slutsats, antingen vi nu kunna tro eller icke, att hvarje obetydlig förändring i byggnad, hvarje pars förening vid giftermålet, hvarje frös spridning och andra dylika tilldragelser hafva blifvit anordnade för något visst ändamål.

Könsurvalet har blifvit med stor utförlighet afhandladt i dessa volymer, ty det har, såsom jag har försökt visa, spelat en vigtig rôle i den organiska verldens historia. Då sammanfattningar hafva blifvit fogade till hvarje kapitel, skulle det vara öfverflödigt att här tillägga en detaljerad sammanfattning. Jag vet med mig, att mycket tvifvelaktigt återstår, men jag har försökt att lemna en klar öfverblick af hela företeelsen. Inom djurrikets lägre afdelningar har könsurvalet icke uträttat något; dithörande djur äro ofta hela sitt lif igenom fästade på samma ställe eller hafva båda könen förenade hos samma individ, eller äro deras förnimmelse- och intellektuela förmögenheter, hvilket är af ännu större betydelse, icke tillräckligt utbildade för att tillstädja känslan af kärlek och svartsjuka eller vals utöfvande. Då vi komma till Arthropoda och Vertebrata, äfven till de lägsta klasserna i dessa båda stora provinser, har könsurvalet likväl uträttat mycket, och det förtjenar uppmärksammas, att vi här finna de intellektuela förmögenheterna utvecklade till den högsta grad, men i två mycket olika rigtningar, nämligen hos Hymenoptera (myror, bin o. s. v.) bland Arthropoda och hos Mammalia, menniskan inbegripen, bland Vertebrata.

I de mest skilda klasser af djurriket, hos däggdjur, foglar, reptilier, fiskar, insekter äfvensom krustaceer, följa olikheterna mellan könen nästan samma reglor. Hanarne äro nästan alltid de friande och ensamma försedda med speciela vapen för att bekämpa sina rivaler. De äro i allmänhet starkare och större än honorna samt begåfvade med de erforderliga egenskaperna: mod och stridslystnad. De äro, antingen uteslutande eller i mycket högre grad än honorna, försedda med organer för att frambringa vokal- eller instrumentalmusik och med luktafsöndrande körtlar. De äro prydda med oändligt vexlande bihang och med de mest lysande eller i ögonen fallande färger, hvilka ofta äro ordnade i eleganta