Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

MIDLOTHIANS HJÄRTA

färg. Den spelar vid mitten av sjuttonhundratalet, en tidpunkt, som icke var mera avlägsen än att Walter Scott genom levande tradition stod i förbindelse därmed. I denna och liknande skapelser av Walter Scott har berättelsen därför en särskild prägel av intimitet och trovärdighet. Midlothians hjärta är byggd på en verklig händelse; en dam bland Walter Scotts bekanta hade med egna ögon sett den behjärtade, trofasta skotska bondkvinna, som vägrade att köpa sin olyckliga systers liv med en osanning, men som genom sitt mod och sin hängivenhet likväl lyckades rädda henne från dödsstraffet. Hennes namn var Helen Walker; Walter Scott försummade icke att resa en vacker minnesvård på hennes grav i en lantlig skotsk kyrkogård. Men ett oförgängligare monument byggde han åt henne genom berättelsen om Jeanie Deans; hennes enkla, fasta, sublima väsen är givet med ett mästerskap, som nästan saknar motstycke även i Walter Scotts rika porträttgalleri. Hon är en hjältinna ur folkets djupa led, besläktad med dem som Runeberg förevigat. Även hennes fader, den orubblige, fanatiskt stränge, men trots allt beundransvärde puritanen, är tecknad med underbar kraft.

Det som gör Walter Scott till en av alla tiders störste berättare är just hans säkra sinne för det naturvuxna och äkta, för människonaturens kärna. Att han själv var en man av det bästa virke fick han tillfälle att visa, då olyckan nådde honom 1826. Hans kära Abbotsford hade blivit honom oerhört kostbart, han hade inlåtit sig på en vidlyftig förläggarverksamhet och med ett obestridligt lättsinne skjutit från sig bekymmer, i förlitande på sin arbetskraft och romanernas våldsamma popularitet; en vacker dag var ruinen där, och Walter Scott fann sig ansvarig för en skuld av mer än två millioner svenska kronor. Men han förlorade icke modet; med en oerhörd kraftansträngning, som bröt hans hälsa och påskyndade hans död, grep han sig an uppgiften att genom flitig författarverksamhet utplåna sin skuld, och hans tappra pliktuppfyllelse lönades med framgång. Den konstnärliga inspi-

3