WALTER SCOTT
är en usling, då är jag i sanning högst syndig och högst usel.
— Ni är således det nedrig upphovet till min systers fördärv? sade Jeanie med en naturlig anstrykning av förtrytelse i sin ton.
— Förbanna mig därför, om ni vill, sade främlingen, jag har till fullo förtjänt det av er.
— Det anstår mig bättre att bedja Gud förlåta er, sade Jeanie.
— Gör som ni vill, hur ni vill och vad ni vill, svarade han med häftighet, lova mig blott att lyda mina anvisningar och rädda er systers liv!
— Jag måste först veta, vilka medel ni vill att jag skall begagna för hennes skull, sade Jeanie.
— Nej! — Ni måste först svära — högtidligt svära, att ni vill använda dem, då jag omtalar dem för er.
— Det är fullkomligt gagnlöst att svära på, att jag vill göra allt som är lovligt för en kristen för att rädda min systers liv.
— Jag vill ej veta av några förbehåll! ropade främlingen med tordönsstämma; lovligt eller olovligt, kristen eller hedning, skall ni svära på att fullgöra min föreskrift och följa mitt råd, eller — ni anar föga, vilkens raseri ni retar.
— Jag skall tänka på, vad ni sagt, sade Jeanie, som började bliva skrämd av hans ursinniga häftighet och inom sig själv tvekade, huruvida hon talade till en vansinnig eller en avfällig, förkroppsligad avgrundsande — jag skall tänka på, vad ni sagt, och ge er svar i morgon.
— I morgon! utropade mannen med ett hånskratt, och var är jag väl i morgon? Eller var skall ni vara i natt, så framt ni ej svär att blint lyda mitt råd? — Redan förr en gång har en förbannad gärning blivit begången på detta ställe, och där skall ske ännu en, som ej ger den efter, så framt ni ej med både kropp och själ överlämnar er till min ledning.
Med dessa ord höll han en pistol emot den olyckliga
190
