Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

omgivet av en schavott, och på en mot detsamma upprest dubbelstege uppstego, då avrättningen skulle verkställas, bödeln och den olycklige brottslingen. Som denna ställning alltid uppfördes före dagningen, tycktes det, som om galgen, liksom frambragt av någon avgrundsande, uppvuxit ur jorden på en enda natt, och jag kommer ganska väl ihåg den förskräckelse, varmed skolpojkarna, då jag var en bland dem, plägade betrakta dessa dödsbebådande förberedelser. Natten efter avrättningen försvann galgen åter och fördes under mörker och tystnad ånyo till sitt vanliga förvaringsrum, vilket var ett av valven under parlamentshuset eller justitiekollegiet. Detta avrättningssätt är nu utbytt emot ett, som liknar det, vilket användes utanför Newgate,[1] men huruvida det nya förfarandet haft någon fördelaktig verkan lämnas därhän. Den livdömdes själskval äro visserligen förkortade. Han går ej längre genom större delen av staden emellan fångpredikanterna, klädd i sin dödsdräkt och snarare med utseendet av ett med rörelseförmåga begåvat lik, än av en invånare av denna värld, men då bestraffningens yttersta ändamål åsyftar att avskräcka från brott, torde man åtminstone kunna betvivla, huruvida vi ej genom den bedrövliga ceremoniens förkortande till någon del hava betagit den det förskräckliga intryck på åskådarna, som är det gagneliga slutet på alla dylika straff, och som, utom för vissa särskilda fall, är den enda synpunkt, varur dödsdomar på något sätt kunna försvaras.

Den 7 september 1736 varseblevos dessa olycksbådande anstalter på ovanbeskrivna plats, och redan tidigt på morgonen visade sig här och där på torget spridda grupper, vilka betraktade schavotten och galgen med blickar, som röjde en dyster och hämndlysten tillfredsställelse, vilket är ett alldeles ovanligt förhållande hos mängden, vars godsinthet i de flesta fall glömmer den dömdes för-

  1. En schavott är upprest mot murarna av fängelset vid Newgate, utanför ett fönster, varigenom fången utkommer med snaran om halsen. Ena ändan av snaran fästes därefter vid galgen, och på ett givet tecken öppnas en fallucka under den olyckliges fötter, som således blir hängande.
25